Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hum Augusti Kejsarkronor fria från blfrt och dunder
genom snillets, lagra*,. kring ärfda throner sprida sin
glans/’ — Hvad som ar vackert I denna pjece fir blott
lån ur den poetiska allmSnningen. *De inströdda
sångerna aro ledigt versifierade, men ofta rått platta.
Staf-ningen ar alldeles osvensk. — Expositionen visar att
dessa haletter i anläggning föga skilja sig från Stjern«
hjelms. —
Den franska smakens Inkomst utmärkes dels af
flera öfversattningar af franska arbeten, dels af en man,
nom för att poetiskt tukta och corrigera sin tids
tillfäl-lighetsrimmare måste låna farlan af Boileau, TriewQld„
”Lystes det för en brud, så skulle hon uppvaktas med
kapp- och kryeke-vers, och, når sjelfva vigseln
inträffade, bröllopskrift ej uteblifva. Och så rimmades det vid
Barnsöl, vid Begrafningar, på Födelse- och Namnsdagar,
Tid Befordringar och Arfskiften; ja, m*n kunde till och
med icke förtära en fisklefver eller taga skinnet af
gröten, ntan att förut helsa den med några rim. För att
knnna vara tillréds med varan vid alla dessa så ofta
påkommande behof, måste rimmaren gora sig sin möda så
lätt och beqvim som möjligt: han nödgades alltså välja
de lättgörligaste versslag och tillgripa alla genvägar, som
ordstympningar, provincialismer och hårdragna
metapho-rer kunde gifva* Att vinna rim, äfven om de icke voro
nå fullkomliga, var ju det enda och högsta ändamålet ♦).**
Mot slikt ofog skref Triewald sina bitande, cyniska
satirer, af hvilka, såsom skildrande tidens skaldekonst, vi
anföra några drag:
At med et eammanljad vid andan orden svars,
Det ar ett ringa fnask, förstånd bör kärnan vara.
Ett .infall takt och nätt, det gifver märg och mnst
Rim örat, mea förstånd kan själen gifta lust.
*) Hammarsköld s. 197*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
