Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den franska smaken bade sin stora föytjentt om vår
Vitterhet. Den vitterhet, som föregick Dalin var lika
onationell, men ännu mera smaklös. Folkminnena och
Folktonerna hade äfven den glömt, och Stjernhjelm
mäktade endast till en del upplyfta formen ur sin råhet.
Snart återkom den gamla prosaiskheten i det sjuttonde
seklets osmakliga tillfällighetsrim, hvilka ofta lika
mycket sårade anständigheten och smaken, som de saknade
all flägt af poesi. Triewald, bildad i Fransk smak,
spetsade sin satir mot denna ömklighet; Dalin sökte positivt
att ställa något bättre i stället, men detta lyckades först
Creutz och den Akademiska periodens snillen. Dessa
renade smaken och lade en nödvändig vigt på formens
renhet och elegans. Att den gjorde det för mycket och blott
yrkade det negativa är sant, men det var ett nödvändigt
ondt vid frambringande af det positiva goda under en
sednare tid. Nya skaldeformer infördes i poesien, som
gåfvo anledning till språkets och versens utbildning.
Äfven i sitt fall gagnade den franska smaken, ty
ytterligheter framtvingade en annan ytterlighet, en
Genialitetens $turm- und Drangperiod, för att låta ur dessas
öm-fefi^i^a conflict den sanning framgå, som redan
uttalade^ \ Akademiens valspråk: Snille och Smak. Smaken
tillhörde epsidigt Akademien, Snillrikheten skalder, som
■todo utom eller i motsats mot Akademien, från Bellman’
och Thorild till flera af den nya skolan; de borde
försonas och det har skett hos Tegnér &c. — Åter Gustaf
III bör prisas såsom den mest sångälskande Konung* som
Sverige egt; som af sitt hjerta ’ville befordra Sveriges
vitterhet, fast han dervid brukade origtiga medel. Sjelf
en ej förkastlig vitter författare, ett snille, gynnade och
understödde han mer än någon svensk konung
uppväxande talenter med ädel frikostighet. Hans uppfostran och
flen Europeiska bildningens samtida rigtning gjorde att
han ej kunde annat än sluta sig till franska smaken, och
hvad man kan förlåta Fredrik II borde man äfven
förlåta Gustaf III, si mycket mera som han just uppmun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
