- Project Runeberg -  Svenska poesiens historia / Del 1. Från äldsta tider till 1809 /
252

(1839-1840) [MARC] Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och qvickheten. Denna aning gjorde bana ikrifter mfn^
dre forkonstlade än hans samtidas, denna aning skapade
hana sä odödliga qvaden och den dagades pä aftonen af
hans s&ngardag till full klarhet, hvilken kom honom att
fördömma hela sitt lif såsom fruktlöst. ”Kellgren
började mot qvällen af sin lefuad, och aå godt som redan
döende, att hämta sin röst frän djupet af sitt eget
hjer-ta. Sorgligt för osa, men icke ovanligt, var hana öde?
när hana snille äntligen tycktes ana den nordiska
natu-rens höga enfald, ooh när han der begynte söka
resonansbottnen för sitt strängaspel, bortrycktes han från
Jorden och återgick till skönhetens källa *).” — ”En
ännu lefvande man, af hvilken Kellgren i sina sednaste är
brakade låna Tyska poeter, träffade honom en morgon
med r tårarne , i ögonen och frågade honom om orsaken
till hana märkbara bekymmer* ”Ach,” sade Kellgren,
och pekade på den uppslagna Klopstock, ”jag har lefvat
förgäfve8 och förspillt min Ud på saker af intet värde.”
Mannen ville trösta honom med hopp om längre le£>
nad och skadans möjliga ersättande. ”Nej!” ropade han»
”med mig är det redan forbil Jag dör snart**),” —

Af alla Akademiens skalder var Kellgren utan
gen-sägelse den största. Han hade en lyrisk kraft, ett
känslans djup, en ideens poetiska rikedom och en fantasiens
liflighet, som i tid förenade och bortskämda af falska
konst-theorier, skulle hafva lemnat oss flera ypperliga lyriska
qväden, än han nu efterlemnat. Han var dessatom
qvic-ksre än någon af sina akademiska bröder iApollo, ehuru
hans qvickhet aldrig adlades till humor, utan stannad*
vid satir, ty känslan hade ej mildrat hans satir och gjort(
den hjertlig. Känslan och förståndet, poesiens båda
poler, stodo hos Kellgren för mycket skiljda. Han var
emellertid en rik natur, väl värd skaldens lof;

*) Nordmannaharpaa.

**) Polyfem V. N. *8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcjsvpo/1/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free