Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U Mim ikte skaldel äng, for hvilken formen blott ar
me-del. Sjelf har han tyckts ana denna oförmåga att
lyns genom hildningsg&frans lusteldar eller att anstlmma
känslans och hjertets språk; och derfor har han
merendels uppträdt såsom philosophiak skald. Men det ar icke
möjligt, att kläda en mörk scepticism i diktens
högtlds-drägt; och poesien, som nedsteg till jorden for att
hugna och trösta menniskoslägtet, hemtar ej sina elementer
från en verldsåsigt, som i det förflutna ser blott ett
aggregat af dårskaper, af tillfälliga orsaker och
verkningar, Och af det tillkommande ingenting vågar hoppas.
Alla Hr af L:s förmenta philosophiska stycken förråda
nästan alla, under hvad former de framträda: ett
dystert och firtvifladt sinne, som är i oenighet med
verl-den Och sig sjelf; och den grnndkänsla, som åtföljer
deras genomläsning är ett djnpt medlidande med det
hjer-ta, som i bottnen på allt, på det stora Hela, blott ser
och känner det Tomma Intet, en glupsk och slukande
jätte, åt hvilken Skalden, efter sitt eget rysligt sanna
nttryck: ”offrat sitt lif, sitt namn, sin poesi.” — ”Om
man hos Qr af Leopold saknar rikedom på ideer, och
den värma, som kommer från en i hjertats inre
helgedom glödande eld, så var honom dock medfödd en viss
Utåt sträfvande fantasi, och det var icke naturens fel,
om tiden ville att Skalderne skulle flyga med blyvingar.”
(Palmblad 1811 Phosphoros) "Vi neka ej heller, att ja
en verklig poetisk natnr, ehuru sällan, uppenbarar sig
hos Hr L. och någongång tro vi oss funnit att denna
natnr med våld måst qväfvas, åtminstone genom långa
och vattensjuka noter.” — "Poemet Förtjeneten äger,
oaktadt dess opoetiska grundprincip, åtskilliga vackra
ställen, isynnerhet i andra af delningen. Bland de
stycken, som utom Försynen andas en djup känsla, bör utan
tvifvel räknas Odet öfeer Begäret till ett odödligt namn.
VI medge visserligen att idéeen,, som derför ligger till
grand, alldeles icke ir sann, och således icke strängt
nr *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
