Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds prosa ar ganska välbildad och ren.
Sjelf-va Hammarsköld berömmer styckena Om det romaneska,
Lärdom»- Historien, Durencras lefverne, och stilen i
Critiska anmärkningen rid hjeltedikten Tåget öfverBält•
Som filosof var Leopold uppfostrad i sin tids
Ency-clopedi och knnde alltså ej på sin ålderdom hylla de nys
åsigterna, som voro byggda på en alldeles ny bildning.
Som ås t hetiker har han yttrat mycket sannt och godt,
men äfven här fasthållit den åsigt, han sjelf öfverlefvat.
Voltaire och Pope voro hans idealer« och deras
uppfattning af poesien utbildade han. Hade den unga skolan
på ett fredligare sätt, utan smädelsens9 satirens och
misskännandet8 vapen uppträdt, hade den erkänt ali
verklig förtjenst, äfven om den var färvlrfvad på andra
banor än deras nyss brutna väg, så hade Leopold visst på
äldre dagar, tillegnat sig allt det goda, som de införde.
— I alla fall visar Leopolds kärlek för Schiller och
längtan efter en djupare både filosofi och religiositet, att
han var en slutpunkt af en gammal ^bildning. Hörom
Tegnérs ord;
— han — slöt den långa sfingarradeu
Och lefde länge Fur att aörja den,
en rosenkrans med taggar mellan bladen,
Behagens, skämtets, tankens Gustafs van:
han som bar kronan i de vittras gille,
en lagrad veteran i vettets sold,
kanske ej främst som skald, men främst som snille ,
Som ville ädelt, kunde hvad han ville,
den blinde Siarn Tiresias — Leopold!
Jag sjöng hans drapa, Minnets döttrar sjunga
en dag och bättre hvad han Sverge var,
ty der bor oväld uppd framtids tunga,
och all förtjenst till slut sin htona har.
Han stod emellan tvenne sångartiefer,
den enas varning och den andras stöd,
men tid och sansning kämpade hana strider,
tills solen bröt ntur sitt moln omsider *
ocb sjönk förstorad ner i gull och purpuvglöd, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
