Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerligen glad meftniska och bjöd p& ett glas finare
dryckesvaror, så hande det, men rar doek ingalunda att
påräkna, att Belliftan drack ett par glas, ja afven sjöng,
om man förstod att rigtigt interessera honom; men för
en obekant eller den, som icke förstod att intaga
honom till sin fördel, rar icke rådligt att trånga sig på
honom och söka pers vadera till munterhet, då rankade)
i stället ofta någon blodig sarkasm« Källarsknld hade han
aldrig, och af ett sådant källarlif, Som vissa inbillade
snillen föra från morgon till qväll, visste han icke. —
Huru han fick originalerna till sina Kroghjellar, som
rörde sig i en lågte spher, ån der han Sjelf dvaldes,
hafva vi nu svårare att föreställa Oss, sedan glädjen flytt
från de så kallade lägre dassernes samqväm oeh
för-friskningsställen. Men det var då ganska lätt; hvar
afton hördes i nästan h var gränd en fiol och sorlet af gladt
kringsvingande menniskor. Dessa hatet, som Bellman
kallar dem, stodo öppna for hvar man, och skaldetigiek
ofta in, satte sig i en vrå, — med pipatt och ett
glas öl, och hämtade ämnen till sina tftflor; men han
blandade sig aldrig i sam q värnet. Då någon af hatis
vänner promenerade med honom, hände det ofta, att de helt
oförmodad t saknade honom. Hördes i granskapet en fiol,
så gingo de ih och voro nästan säkra att finna honom;
han satt då afsides från hvimlet, likasoifi man ser en
landskapsmålare på en kulle betrakta en aflägsett utsigt.
Med Movitz och Mollberg och Ulla hade han väl aldrig
vexlat ett ord; men han hade observerat dem i deras
umgänge sins emellan. Hvad han hade uppsnappat af
dem, framställde han; men ofta voro hela uppträden«
diktade, blott charaktererna, lefnadssättet voro en gång
uppfattade och för alltid gifna.” (Dagl. Allehanda 1882.
N:o 215.) — Det var således icke ruset han ville
besjunga såsom höjden af lycksalighet, utan något annat,
som utvecklade sig under ruset för hans sytt: folklifvet
och folkglädjen, Svenska naturen och sederna, aamt
lif-vets allvar. Dock nekas ej att de flesta landsmän skatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
