Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frftn hennes första ungdom, hvilka herrliga
nationalidyller skulle hon ej då kunnat skänka oss! Ty dertill var
det mått af poetisk talent, som Naturen forlänt henne,
ifrån begynnelsen ämnadt. Dock hvad hon blef, ej hvad
hon kunnat bli, är det som bestämmer kritikens
omdöme öfver det hela af hennes skaldestycken. Charakteren
af detta Hela har redan en gång förr blifvit kallad en
täck conversations-poesi, till större delen gällande blott
under förutsättning af en viss temporär societetsforma
bestånd. Rcc. finner inga skäl att ändra detta uttryck.
Olika Fru Lenngren i känsla var Fru Nordenflycht,
hvilken senare tider lemnats åt en glömska, som, då
man efter hennes så kallade utvalda Arbeten bedömmer
henne, är alldeles oförtjent. Oaktadt hennes beläsenhet
— öfver hvilken Fru Lenngren ganska qvickt skämtar,
(sid 69) var hon alltid, i de af hennes Skaldestycken,
som mottagit den skära prägeln af hennes själ,
renqvin-na, i hvars hjerta, med förtärande lågor, kärlekens
trånad flammade. Dcrföre längtade hon med sentimental
häftighet, efter den tid och de rum, då ingen falsk
con-veniens, ingen blott på yttre sken beräknad anständighet
lade hinder i vägen för uppfyllandet af hjertais
önskningar; men då hon ej i verkligheten kunde flytta sig
tillbaka till denna Arkadiens första ålder, ville hon
åtminstone der lefva i Dikten, dr denna djupt fördolda
källa flöto dessa smäktande Herdaqväden, der
Herdin-nor» än utgjuta sin förtjusning öfver den älskades
om-armning, än sin klagan öfver hans glömska; och dessa
längtansqväden, som glöda af en förborgad låga, och ofta
frambryta såsom jemmerrop af en försmådd kärleks
för-tviflan. (Man läse Sången till Fischcrström.)
Fru Lenngren tyckes alldeles hafva varit kall för
känslornas varmaste rörelse, för kärlekens hänförande:
åtminstone hafva dessa känslor aldrig funnit en ton Pi
hennes lyra. Derföre i Några Ord till min K. Dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
