Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ml
goa af naiioica» alla rosenläppar, ooh ir en tång af
odödlig klang, ty den skall öfvertefva skalden. Hvem
förmår att så ge naturförem&len själ, tankar och de fl*
naste och delionUste känslor? Rosa och Papilio likna
tvenne Bnglar, som älska hvarandra. Om någon skald
knnde besjunga Bbglarne, dessa ljusa och genomskinliga
gestalter , himmelska andar, utan materia, väfda af idel
kanslor och tantary s& Ture^ det Atterbom. Sammaledes
Fjäriin. ”JFfÄr lef ver *) en from, innerlig och mild
glä-•dje, styckét är skrifvit i den hänförande ton, som do
Gamle kallade molle atque facetum. En hnfvudcharacter
i A:s poesi år hens djupa siarblick i naturen och hans
förmåga aft förvandla desa föremål till talande myther.
Vi behöfvå blott erinra om Blommorna och sången om
färgerna 1 Fågel Må, Till denna art hör äfven
närvarande stycke, som man skulle kpnna kalla Fjäriltifveto
philoMophu99 Glädjen är ett bevis på skaldens under-
bara förmåga att lika lätt personifiera känslan som
naturen; Glädjen är en colibri, som flyger från blomma
till blomma och kysser dem, men blott tills de ropa:
Blir quar! Då flyr han och Svirrar de saknande: *’lefvér
jag tills jag blir gammal, nog blir jag då trogen också.1’
Har sinnrik år ej denne ollegoti! ~ Den nya Blondel
är en lycklig* imitation af Goéfhés Néoe Amadis.
Skalden besjunger sin barndoms fantasispel, som år det
skönaste och enda, som af den ännu återstår honom. Der
de -ljusa björkar stå på en enslig höjd, såg jag först
Auroras kind, »8g för stilla vind silfverböljan gå/’ Der såg
hili r i fantasien •’dvärgar små med élfenhorn, slott af
glas och perletorn,’ feer deruti, och för äfventyr jag
brann, drog i härnad ut; red igenom skog och hed, stötto
troll och resår ned med mitt blanka spjut, som en
tid-deraman! Med en Kung jag blef bekant, dottren bjöd
mig vin; blåa ögon, gyllne hår, liljans bröst och hindena
spår, kinder af Karmin! klädd i diamant. Då-jag tHl
■) Up«. Lit. Tidn. 181*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
