- Project Runeberg -  Svenska poesiens historia / Del 2. Ifrån 1809 till 1839 /
404

(1839-1840) [MARC] Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4*4

byta gestalter och skaplynne. — En högst glänsande si
da If ifrågavarande poem är dess, i allmänhet taget,
classiskt föl landade diktion och versification. 1 detta
fallet behöfver ej Hr A. frukta nigon medtäflare, hatet
då här råder den alldra största omväxling: poemet
spelar nästan i alla tonarter, från det likgiltiga skämtets
och den enkla reflexionens y ända till den resignerande
smärtan och den dithyrambiska fröjdens,?och det, nästan
öfver allt, med lika klarhet for fattningen, lika
böjlig-het för tanken, lika jämt afpassad färgpragt för
phan-tasien och lika fullbet af välljud för örat.”––––-

— ”Denna composition spelar för öfrigt i en sådan
ofantlig mängd af tonarter, bérör så många strängar, att
de ej alla i hvart bröst torde finna en återklang; så att
hvad som förekommer den ena som en dissonans
möjligen for en annan kan vara en egen art af skonhet. Men
om än de ställen, som blifvit tadlade, äro verkliga
misstoner, så är deras antal, i förhållande till det hela så
ringa, deras ljud så svagt, att det blott af det finare
örat förnimmes nnder den strömmande hvirfveln af så
mycken musik, under massan af så många och så
oändliga skönheter. Huru oändligen djup och rik är icke
denna dikt! Här öppnas för oss portarne till denna
lustgård, der hvarje nu är en evig hlomstringsstnnd, der
bvarje blomma, hvarje planta har en tunga, och der alla
tungor förena sig att fira saligheten af en existens, som
aldrig bleknar och försvinner: men der vi, sedan
jubelsångerna tystnat, och natten breder sin mantel öfver all
denna förtrollning, tro oss förnimma de sakta suckar,
som naturen drar ur djupet af sitt bröst. Här möter
oss lifvet i allå sina årstider, utom vintern, under sila
sina skiftningar, inom det godas och sköliss sphär, än
stsom en oroligt klappande längtan, än såsom en yster
barndoms fröjd, än såsom ett mildt med Ögonblicket
belåtet still-lif, som hvarken skådar framåt eller tillbaka,

n m . • ** a. ti« Mia * i • f 1\

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcjsvpo/2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free