Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I difjen« tUl: hvad tiojen krhtg mig leka i spegeln*
skira glas! hvad milda vindår ameka min flna blomster*
gaf! Se! hvar min brudgum svingar, s& glänsande oéh*
grann; åck se! hvad gyllne vingar — till vigsel kommer
han! i skygd af gröna lansar jag stir si skilmsk pi lur,
Och tanker: figeln dansar snart i min jungfrubur. Han
nalkas. Hjertat bifvar.... Jag fönstret slut« bör * *.»
Men om jag husrum jifvar, den spSda sylfen dör? — Si,
tvekande, jag dröjer, tills i min famn han far;ochkyss
pi kyss ton röjer hvad tacksamhet han han Eti lysmask*
I det gröna re’n bröllopsfacklan tandt, och många bKonN:
mor, sköna, till vittnen Flora sindt. Bestallsamt
Klockarn springer, Herr Vestan, liten skalk, och till vir hög*
tid ringer med blåa klockans kalk. Prestkragar kring
oså nicka med sina strukna fras och för sin imbetsbricka
de fordra litet fjäå; den blyga nattviolen vill vara ano-’
nym, men strör kring kullerstolen den finaste parfym*
En pall si skön man finner visst ej i Hindostan , som den
naturen spinner, högt ofver hjessan granp: dock kronans
myrth begjutes med sakta perleregn, och jnngfruns
lycka slntés i höga magters hign. Tulpanerna si raka,
brud-*riddare i rad stå i gevir och vaka, som på en stor
parad; Narcissen blek om kinden, de tappras officer, står
smal öch böjd för vinden och nid af Astrild ber. Vid
aftonrodnans skimmer fylls klara nektarskåln: man
glädjesorl förnimmer kring vida bröllopsgåln. Sm$
systrarna, de nicka med vanlig bifallsmin; och Flora sjelf ses
dricka min skål af daggens vin. Ett prydligt brudtal
håller en trast i nirmsta al; af tusen rösters joller
ged-Ijnder lundens sal. Rågskiran pi sin giga der knårrar i
sin vik; der syrsan, liten piga, hörs dri!Ia sin musik;
Och dansande nn surrar en myggsvirm, yr och glad, och
ner i griset hurrar en humla kring hvart blad. Ack,
hvad mitt hjerta spritter vid glidjens symfoni! Allt
hvim-lar som ett glitter, allt hviskar: ”lycklig bli!” Men
dunkla slöjan höljer nu skog och haf och strand; då jag min
fäller till Amors fomdi land. Hvad af Ila drftm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
