Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kådt41), men partier af beskrifvande eller lyriskt fane«
håll äro förträffliga. Här risar skalden sin hel«, ursprung«
liga originalitet och poetiska Genins, hvilken
ogonsken-ligaat framstftr, när han får skildra väldiga
kampsstri-der, kolossala skepnader från Hedenhös och den nordiska
naturen, öfverdragen af ett mystiskt strålljns från Val«
hallas glimrande himlaborg. Man ryser för de väldiga
gengångare från krafternas verldsålder. De äro mera lika
den nordiska sagans Rimthussar, än menniskor. Men
hvem skulle tro att en så äschylisk fantasi, ty denna
eger Ling i hög grad, kunde tyglas; hvem skulle tro att
samma hand, som med björnkraft slog den fornnordiska
skaldelyran skulle kunna alå kärlekens mildaste
accor-derY Hvem kan utan förtjusning läsa Llngs nämnda,idy 11,
Kärleken, eller Väinåmöinens veka toner i Aaarne. Men
lyasne: ’*Nord! bland dina berg och böljor ställde mig
den starke anden. Men min håg var mild, som månen
och min sång så varm som solen. Tingens väsen,
verl-dars upphöf, eldens födelse besjöng jag. Dervid
dallrade all luften, dervid klang i djup och ddyfta. Flärdens
Tara, flyktigheten af allt jordlif jag quädde. Fram di
qvlllde qvalcts tårar. Vreda sinnet vekt jag gjorde,
sorgsna sinnet starkt jag gjorde. Fordna fäders kraft jag
quad’ för hyddans häpne hyresgäster,. När jag stämde
silfversträngen ,* straxt de stolta skogens åbor förde fori
de fyra fotter, luffade på långa läggar för att lyaa til]
ljufva leken! Ej fanns fjädradt djur V fjällskog, som d!
icke drog till dsnsen, vigare än vindens hvirfvel. Nåi
jag slog på silfversträngen allt hvad uti vilda vågen med
sex fenor far oeh framåt flottar sig med åtta lrbr1
kom att lyss på lätta leken. Sjelfva hafsfrun häftigi
hof sig, bröstgänga sträckt mot strandens stenar,’ med
besvär sig opp att bittre lyssna till den Utta leken.
Trillade ock tunga tårar från mitt eget ögaa källor ned
åt breda bröstets bugtning, ned åt knä och genom kläd*
0 Jemför min Rec. i Skandia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
