Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•In broder, ain far, sin aoder, Frocoosuhi ajelf, tom
varit hennes aflfdne mana vin och vapenbroder, hvilke
snyinda alla skål, aom natnren lånar blodsbandet, aUa
grander, aom talegåfvan miktar uppfinna, för att förmå
henne att afaviija en lira, som verlden då aneåg aom
ett minadlskt raseri, eller åtminstone att med en
ut-virtes hyllning af statens fordringar aöka sin riddning.
Redan står hon jemte de’dfrige anklagade infor Blods*
domstolen: slotligen störtar hennes far fram bland vak»
ten, innu gör han ett nytt försök att beveka sin
dotter, men då ifven detta misslyckaa, vill han med våld
slita henne nr sina bödlars hinder, faller genomborrad
’ af vakten för Perpetnas ögon till följe hvoraf en strid
mellan honom och vakten uppkommer, ander hvilken
Albanns, hennes fader mördas inför Perpetnas ögon. Dock
svigtar intet ögonblick hennes tro, och då af hennes
exempel ifVen de öfrigas förtröstan stirkes, afkonnar
Hilarianns öfver dem dödsdomen.
Hela detta stycke år författadt I ett språk, som
lånar sina uttryck från ett hjerta, genomtringdt inda
intill sin yttersta grand af andakt och det stora imneta
helighet. Vi tycka oss förnimma en harpa, spelad på en,
högre etjerna, hvars toner, förirrade i dessa ligre rym-’
der, uppfylla våra bröst med en oindlig lingtan att på
trons ofeh kärlekens Jacobsstege med den tillbaka
uppstiga till den eviga samklangens ursprung. Allt hvad
denna lingtan har brinnande, upplyftande, hinförande
speglar sig hår i skaldens själ, som utbreder sina
mig-tiga himmelsstrifvande svanvingar, för att med sig höja
besligtade sjilar från en verld, der de blott känna sig
’ såsom frimlingar, till dessa boningar, der fridens palm
år färdig att svalka den trötte vandrarens tinning. —
Personerna iro ganska vil individualiserade, ehuru en
djupare charakters-utveckling icke hörde fill detta
konststyckes syftemål. Vil har förf. träffat tidehvarfvets
Pass S9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
