Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haaileta Im Shakespeare, pi scenen, fU« IhfN tU,
8a hir OHndos föreställes lilind* med Luntti. — Si
Ber men förebrått Stagnelius, ett han, i aiee piecer icke
nlmUar en t& neggrann, ai Ende pådjnpetgående
char-aeteriatik, aom den, hvilken vi beundra hos Shakespeare.
Det ir nhbiriigt, ett men ef en börjande skald, .es
ung men, aom Snnn icke hnnnit liaga vistes bland men*
nislfor och hvilken dertill med af ett sjnkUgt lyn»e stim*
dea- för enslighet, geneat fordrar aamma fina
pennisko-hinnedom-aom den fTallindade miataren, nnder ett
verk-eamt lif förvärfvat bch deaantam icke heller ägde i aini
första atycken i den grad aom i de sista. Han JemfSrt
lovii Labours lost t« ex. med Maebeth och Hamlet. Men
att pisti det personerna i Stagnelli piecer tala precial
samma sprik, dea ena som den andre, 8r t alla faliden
högate orättvisa. Ty hvilken annan individualitet
utvecklar Me de trenne Romarne, icke allenast, mot chrlaten*
domens bekinnare, nian Ifven sins emellan, i
skådespelet Martyrerna. Och underligt ir att vilja flnaadett. ex.
Rheinfels, tjenaren Herman och de bida Bönderna, 1
Riddartornet, uttrycka sig pi samma sitt. Dessutom äi
den onwtindlgheten icke ett Sfverse, ett trenne af
Stag-adtt piecer 9re affattade alldeles i Orekiskt-antlk andi
och fena, tHl hvilken denne noggranne oeh ina eharaete*
rtsering icke hörde. Äfven må jag nämna dig det fa*
etum, .att tragedien Sigurd Ming fanns endast i
författarens första otkaat (med undantag af de två första sce*
■erna, hvilte voro omskrifna) ntan Interloeutöresnai
namn utsatts öfver talen; och likväl gör jag mig fulll
siber om, att hsfva hänfört hvarje tal till sin rätta
person, hvilket således bevisar att Stagneliua äfven vetat
iakttaga dea fina nuanceringen af hvaije airskild
indivi-dualitet, för hvar och en aom har öra att fsnimms den I
— SdUgin har man påstått, att Stagnelli ta» är så
en-férmig, då i hans stycken råder endast de» mest
nedslående dysterhet. Dessa anmårter» mista då Icke hat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
