Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
okönheter, icke sällan förnimma de mest obeslltyade
con-fessioner. De skola utan möda förstå, huru starkt dessa
skil inverkat på hans allmänna åsigt af liftet; och
således, då de begripa hvarför en grundton af sorg
beherr-skar hans sång, tillika begripa hvarför hans
öfteijordt-ska längtan, i sig sjelf englaskön, dock esomoftast
befinner sig invecklad i den förfärligaste kamp mot en
alldeles motsatt längtan.
Den förevigade Skalden är tillräckligt stor, att
aldrig* kunna förlora genom sanningen förgör. Det
måste alltså sägas, att Maturliftet, oaktadt de många vackra
och bländande taflor, i hvilka det. aften af dessa
odödliga qväden skildras, dock i sitt hela bliftit af Stagne-*
lins behandladt såsom en i ett fängelse inbragt laterna
magica, hvilken väl t ögonblick kan behaga och roa,
men på längd erinrar om den fångenskap, som icke
tillåter verkligare syner. Halft af smärta, halft af stolthet,
höll han det alltid på ett visst afstånd ifrån sig; med
brinnande passion frestad vid den ideella materiens, vid.
Språkets daningar, inom hvilka han fritt rörde sig med,
åtlydd herrskarestaf, brydde han sig föga om den
reellas och om de relationer, i hvilka det utom och inom
oss lefvande Naturliga re ipså motsvarar hvartannat.
Deraf har följt, att aften i de sånger, der en friskare^
lefnadsvind fyllt hans bröst och susat öfver hans strän-*
gar, framstiger det Natursköna mindre ofta i sin
char-akteristiska omedelbarhet, sin menlöst tjusande
nakenhet, fin i en viss’präktig cestnm-dragt, som han sjelf
tillverkat och befallt Naturen ikläda sig. Det fir
benägenheten för denna ensidigt ideal-poetiska rigtning, som
(andra ’olikheter oberäknade) åtskiljde honom, liksom
hans landsman och själafrände Elgström, ej blott från
Goethe, utan tillika från Novalis och Tieck, till hvilka
de annars bägge Stå i förhållande af närmare slägtskap.
Hos Stagnelios yttrar sig tvärtom oftare en böjelse att
förinta Naturen och den med henne sammanhängande In«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
