Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0S9 —
ijnks, utan en pt en längtande och elegisk känsla grui
dad diktning. Uti denna tonart vore det, som Vital
•kulle, för att låna Hr Geijers’ord, v*ra Mphosphorist:
också utmärka onekligen Vitalis i denna ton diktade sty<
ken en bildning, och kanske en öfvergång, ur Attei
boms skola. Hållningen, språket, verldsftslgten Titti
derom; om ocksjå, på sätt det anstår en verklig skalc
uppfinningen i hvarje stycke är hans egen. Denifa, me
lan skaplynnet af Italiens och Spaniens skaldekonst lij
gande färg och blomstrande diktion, hvilken Hr Attei
bom infort i Svenska vitterheten, och som de flesta vli
yngre skalder, till och med Stagnelius’, mer eller mil
dre tillegnat sig, finna vi äfvet) stundom hos Vitalis. 1
behdfva nämna blott Prolog, Till Englame, Till vestm
vinden, Värfanlasi, m. fl. och det skönaste stycket tian
dent, Blomsterklagan. Mera fria från ett främmand
manér iro Aflonpsalm, Försakelse, En suck från allti
ret, och ännu några. Om poemerna ur forstnämda klai
sen äro, af Vitalis poemer, de mest harmoniska, Iro i
icke de mest originella. Derjemte är öfverhufvud tai
ken något sväfvande, och compositionen hat ingen ini
afslutning och sjelfbegränsning. Det är till det mesi
blott ett målande föredrag och en poetisk åsigt af verl
den i allmänhet. Å ena sidan äger Vitalis ej Atterbon
styrka, artistiska genomforande af ideen och fllosofisl
djup; men & andra sidan alltså ej den abstraeta hållning
som ofta är Hr A. till skada, nr den poetiska synpunctei
Vitalis har mera sinnlig klädnad och är äfven gemen!
gen till uttrycket mera ren. —Eljest vittna dessa Vital!
poemer om en rörlig fantasi, en djup och ädel känsli
samt ett varmt hjerta. Anmärkningsvärdt är ock, a1
de alla ha mycken både inre och yttre harmoni, me
tillika mycken vekhet och blomsterpragt, hvilka egen
skaper lifligt kontrastera mot den vilda och fSrtviflad
tonén, den färglösa ytan, den ofta kärfva, afhuggn
formen i andra hans dikter. Man skulle tro dem föl
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
