Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedraga en modehandlerska, det blir en annan sak,
det hör verkligen till polisen; men för att deltaga
i societeten gör man väl icke något ondt med sin
titel. Der hvimlar det af prinsessor, hertiginnor
och markisinnor, hvilka sjelfva skrifvit sina
diplomer, det vill säga att de icke hafva några diplomer
alls... Och nu, ma petite folle, skall jag säga er,
att jag har några vänner hos mig nästa onsdag.
Jag ämnar börja med mina onsdagar igen. Förra
vintern voro de ofantligt freqventerade. Ni
kommer naturligtvis med nu? Er pension är visst
mycket bra, madame Boisdhyver är ett ganska
respektabelt fruntimmer, men det är likväl alltför inskränkt
för er. Hos mig skall ni få se annan societet, ma
chère, och här kan ni förbereda er på de stora
aftnarne hos furstinnan Metternich. Men kom i tid,
ej senare än elfva, så skall jag först hjelpa er med
ert maquillage... Ah, ni vill redan lemna mig?
Då kanske jag kan få begagna mig af ert ekipage
och fara med er till Rue de la Paix. Jag har
något att säga åt min costumier.»
»Mycket gerna! Jag har låtit fiakern vänta.»
»Fiakern!?» utropade grefvinnan, men jag
afstår från att skildra den häpnad, som visade sig i
hennes från masken nu ändtligen befriade anlete.
— »Pauvre enfant, åker ni uti en helt vanlig,
malpropre fiaker? Det är nästan för mycket.»
Grefvinnan såg på en gång ond och bedröfvad
ut. Det gjorde mig ledsen, ty hon är verkligen
så god mot mig. Hon ringde, och till den
inträdande kammarjungfrun gaf hon order att tillsäga
betjenten, det han underrättade kusken om att
grefvinnan ville genast fara ut och att han skulle
spänna för hennes nya huit ressorts med de två små
ponnies, men först och främst skulle man afskeda
den otäcka fiakern, som väntade utanför villan och
hvilken kanske redan gifvit grannarne besynnerliga
tankar om de personer grefvinnan tog emot.
Jag åkte med grefvinnan ända till pensionens
port och lofvade att infinna mig på hennes »onsdag».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
