Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är isynnerhet de kejserliga tidningarne, som dragit
största nyttan af dessa intima krönikor ur den
eleganta verlden. De klerikala bladen försmå dem
ej heller, fastän deras taktik fordrar att de begagna
dessa »indiscrétioner» på helt annat sätt.
På grefvinnan de Bassancourt’s »onsdagar» har
jag träffat en publicist, som skrifver i en klerikal
tidning. Han är en ganska älskvärd karl, så der
omkring 40 år, efter hvad jag kan se på hans
skalliga hjessa, ty den observationen gör man rätt snart
i Paris, att så snart en karl här kommer till
fyrtiotalet har han ej ett enda hårstrå på hjessan, fastän
han kan kokettera med väl friserade lockar i
nacken. Peruk bär man här högst sällan, men ett väl
poleradt cranium, och det är också mycket
proprare, tycker jag.
Monsieur de Saint-Jean är en fullkomlig
verldsman och deltar i alla societeter, fastän han i sin
tidning med stor stränghet predikar mot den
syndiga verlden. Han är ganska omild i sina
omdömen, så snart han fått pennan i hand, men i
sällskap visar han den mest älskvärda fördragsamhet.
Detta veta alla menniskor mycket väl, men
ingen beklagar sig öfver denne predikant i öknen,
såsom han kallar sig sjelf, anspelande på sitt namn
och sin ställning i den eleganta verlden. Man
tyckes tvärtom finna lika mycket nöje af hans artiklar,
som af hans konversation.
»Evigt förtappade samhälle», skref monsieur de
Saint-Jean häromdagen i sin tidning, »huru kan du
ännu stå upprätt med din fräcka panna, då dina
döttrar hölja sig blygsamt i en tät klädnad, när de
sitta i sina hus, men afkasta klädnaden och
blygsamheten, när de skola till att hålla samqväm?
Hafva vi icke för några dagar sedan skådat huru
markisinnan Z. på ett sådant samqväm prålade med
sina alabasterskuldror och sina till den
betänkligaste grad blottade behag uti en drägt, hvars
otillräcklighet ofvantill sökte en ersättning uti den
öfverdrifna längden nedantill, en drägt, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
