Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättare stadsdelen, ty Faubourg Saint-Germain är lika
litet förstad, som någon annan del af Paris.
»Jag far helst till Sainte-Clotilde,» sade
grefvinnan, när vi passerade Pont de la Concorde, »ty
det är en modern kyrka, på samma gång den har
mycket heliga anor. Der låg fordom ett kloster
för Carmeliternunnor; hvilket åtnjöt stort anseende
och der det ganska ofta skedde underverk. Men
så kom den otäcka revolutionen och jagade bort
de heliga nunnorna. Klosterbyggnaden
begagnades en tid till kasern och sedan till förrådshus för
militären. Det är förskräckligt att tänka derpå.
Mot slutet af Carl X:s tid beslöts ändtligen att
bygga en kyrka på den heliga platsen. Den skulle
helgas åt Saint-Charles, som var konungens
skyddspatron. Så kom Julirevolutionen emellan, och
Saint-Charles fick draga gig tillbaka för Sainte-Amelie;
men ej heller detta helgon kom att flytta in i
kyrkan, utan uppläts den slutligen åt Sainte-Clotilde.
Det var redan under Ludvig Philips tid, fastän
kyrkan icke blef fullt färdig förrän för tio år
sedan.»
Utanför Sainte-Clotilde’s façad, ett något
magert prof på gotiken, stod redan en ansenlig mängd
eleganta vagnar med lysande sköldmärken på
dörrarne. Kuskarne sutto orörliga på sina
kuskbockar, iakttagande den nobla värdighet, hvilken
utmärker den förnäma verldens körsvenner och som
icke har sitt motstycke, sedan det gamla Roms
senatorer gått till den eviga hvilan. Betjenterna
hade deremot samlat sig i grupper uti den lilla
square, hvilken koketterar framför kyrkans
hufvudfaçad, och der afdömdes sannolikt mången kinkig
fråga, som icke kunnat erhålla sin lösning i
husbondfolkets salonger, boudoirer och sängkamrar.
»Vi måste ekynda oss,» sade grefvinnan och
ilade in i kyrkan, vidrörde med yttersta
fingerspetsarne, utan att afdraga handsken, en ganska
malproper viska eller slankig qvast, som räcktes fram
af en innanför en liten pulpet i en mörk vrå invid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
