Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällen, då orgelns toner brusa fram under de höga,
götiska hvalfven, eller då sången framför högaltaret
med presternas ofta präktiga basar och
operasångarnes klingande tenorer, ty operan lånar ej sällan
sina vackra röster åt kyrkan, vid fullt
orkesterackompagnement förkunna den heliga jungfruns lof.
»Tycker ni er icke erfara en försmak af den
salighet, som väntar den rättrogna kyrkans barn?»
hviskade grefvinnan och tryckte sakta min hand.
»Känner ni icke den himmelska doften från
rökelsekärlen? Hvad har en protestantisk gudstjenst att
bjuda på, i jemförelse med den kyrkan, som allena
garanterar saligheten? — — — Nej, se madame
Colifichet med sin gröna hatt med gula blommor
och blå band! Ser ni henne? Nej, åt den här sidan,
till venster från altaret. Hon har då alltid varit
en smula perroquet. Se så, nu är messan slutad.»
Grefvinnan gjorde åter ett korstecken och
försjönk i två minuters gudliga betraktelser, derefter
vände hon hastigt om sin stol och utropade ganska
högt:
»Chère enfant, ni får ej vända ryggen åt
predikstolen... Se så der, ja! Här är man rätt bra
placerad, skulle jag tro. Ah, ni skall få höra något
riktigt chic... Tyst, der är den älskvärde
gudsmannen redan. Ser ni honom? Han är ej mer så ung,
men de regelbundna dragen bära ännu spår af stor
skönhet. Hvilken genomträngande blick han har!
Gud, hvad han är intressant. Han är min biktfar,
det vet ni, och sköter mitt samvete mycket bra.
Ibland är han sträng, men oräsonlig är han aldrig.
I sin ungdom var han kavalleriofficer ända tilldess den
gudomliga nåden träffade honom och han fann sig
vara skapt för kyrkan, synnerligen för predikstolen.
Han är en mycket framstående man inom Jesu
sällskap.»
Abbé Modeste stod redan i predikstolen. Han
lutade sig framåt och lät sina blickar öfverfara
församlingen. De tycktes en stund fästa sig på
grefvinnan de Bassancourt och mig, åtminstone föreföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
