Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rum, liksom fruktade hon att begå en otillåtlig
handling.
»Men madame», utropade jag, som icke längre
kunde tillbakahålla min förvåning, »är det
verkligen er, jag ser i denna drägt?»
»Kalla mig icke madame», bad hon med
bönfallande blick. »Den benämningen tillhör den
profana verlden. Numera är jag syster Félicité.»
Hon korsade sig andäktigt, sannolikt öfver den
lyckan att vara syster Félicité, och sände en
himmelsk blick upp till mitt gipstak. Jag erinrade
mig ganska lifigt den afton, förliden vår, då
samma skepnad första gången inträdde i mitt rum och
skrämde mig genom sitt spöklika utseende. Hon
såg sannerligen icke mindre spöke ut nu i den
grå drägten med det hvita flaxandet hufvudklädet.
»Madame Donnadieu eller... syster Félicité,
om ni så vill, gör er det besväret att sätta er», sade
jag, något nyfiken att erfara huru Constance
Donnadieu, artiste peintre och spiritiste, hvilken
studerade på att blifva ett medium écrivain, kunnat
uppnå den lyckan, att räknas bland de »heliga systrar»,
som vid nyårstiden gå omkring i husen med en stor
och naturligtvis mycket helig påse på armen.
Många gånger sedan hon flyttat, hade jag
frågat efter henne, men ingen hade kunnat uppgifva
hvar hon uppehöll sig och jag hade alldeles
förlorat henne ur sigte, ända tilldess hon kom till mig
för att begära étrennes. Det är vanligtvis vid
nyåret man i Paris återfinner de förlorade fåren.
Syster Félicité berättade mig, att hon sedan
hennes lilla kapital gått förloradt, hvilket jag
omtalade förliden sommar, och hon icke kunde köpa
den »affär» såsom medium, hvilket ett annat
spiritistiskt fruntimmer var sinnadt att mot fem tusen
francs afstå, samt hon äfven varit tvungen att lemna
bostaden här i huset, hade hon en afton i ytterlig
förtviflan vandrat längs kajerna och kommit till
Pont des Invalides, hvilken vid den tiden på
dygnet är temligen folktom. Floden flöt så inbjudande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
