Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af. De förtroliga meddelandena voro lika
högljudda.
Stockholm är en stor stad och likväl tyckes
man rätt bra känna hvarandra där. Så ser det
åtminstone ut i Strömparterren, hos Berns, på
Operakällaren. Man nickar till höger och vänster,
kallar hvarandra vid namn, är ”bror” med hela
verlden, tyckes det. Detta är stockholmskt.
Man tror så, då man besöker nämda ställen
och ger akt på den allmänna bekantskapen, till stor
del till och med förbrödringen. I det fallet är
ej mycket förändradt sedan Stockholm var en
liten stad.
”Nu går jag”, förklarade han med
anteckningsboken. ”God natt, gubbar!”
”Går du redan? Klockan är ju inte mer än
tolf.”
”Jag går hem och arbetar.”
Det var icke skämt, ej häller någon tom
förevändning. Den som ej närmare känner
förhållandena, föreställer sig, att stockholmaren af de
s. k. ”bättre” klasserna — en dum benämning —
arbetar mycket litet, kanske intet, vanligtvis
endast en del af förmiddagen samt roar sig den
öfriga delen af dagen och långt in på natten.
Sådana stockholmare finnas, det kan ej
nekas, men äro ingalunda så talrika, att de kunna
sammanfattas under den gemensamma
benämningen ”stockholmaren”, icke ens stockholmaren af
de ”bättre” klasserna. Men nog händer det, att
mången, i synnerhet om han icke är
bodhandlare, tillhör en viss klass handtverkare eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
