Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
det stora samhällsproblemet — svårigheten för
arbetaren, äfven om han är en bland småpatro-
nerna, att slå sig ut och tillfredsställa sina be-
hof af detta lifvets nödtorft.
Leanders far och mor hade icke kunnat
samla något, och gamle Salvin hade känt sig så
uppskakad af näringsfrihetens införande, att hans
arbetskraft alldeles förlamades. Det var blott
en ”bönhas? han kunde tåla, och denne hade ju
upphört att vara det. Näringsfrihetens seger
gaf hans goda lynne dödsstöten.
”Nu är världens sista tid kommen”, sade
mäster Salvin.
Men världen fans ännu långt efter Salvins
sista tid och efter Leander den äldres. I det
gamla huset rådde fortfarande flit och sparsam-
het och fortfarande torftighet. Leander den
yngre hade inga egna kunder. Han arbetade
för ett stort ”etablissement” som hade en ”verk-
ställande direktör” hvilken var löjtnant, icke vid
borgerskapet, ty dess militärkårer voro för länge
sedan afsomnade och öfverlefdes af endast tre
kaptener utan kompani, hvilka icke ens kalla-
des kaptener. Den verkställande direktören var
löjtnant i den verkliga krigsmakten, viste ej
huru man skulle föra nålen, endast värjan, men
var likväl skräddare på sitt sätt.
”Etablissementer” funnos öfver alt i staden,
mest inom skräddaryrket, men föreståndarne voro
aldrig yrkesmän. En hade förut handlat med
lerkärl, en annan med viktualier, en hade varit
bankman, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
