Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
När Östholm varit en trogen och ärlig
vaktmästare i några år, flitigt passat upp vid
middagar och supéer, knogat och sparat samt
gjort sig icke så liten inkomst på sina små ”af-
färer”, skaffade han sig nästan samtidigt ett hus
och en hustru. Det förra var af trä, envånings
förstås, men hade en icke så liten tomt med bär-
buskar och några grönsaksland som Östholm fun-
derade på att förvandla till tobaksplanteringar,
i synnerhet om han kunde för godt pris komma
öfver den stora tobaksladan i hörnet af Norr-
tullsgatan som han en lång tid gick och såg på
hvar enda dag och som han tyckte vara en ”rik-
rigt schangtil” lada. Hon intog också ett fram-
stående rum i trakten och var där den ansenligaste
byggnad näst efter ”stjärnkikeriet” på backen
midt emot.
Östholms egendom låg längre in i Paris-
gränd, strax vid Stora Gråbärgsgatan, en liten
nätt ”possession”, såsom han, uttryckte sig, när
han intog en afvaktande ställning i sedelkonto-
rets förmak och höll en liten föreläsning i na-
tionalekonomi för de andre vaktmästarne.
”Men, käre bror”, sade då ofta nog någon af
kamraterna, ”Parisgränd ligger ju bortom all
ära och redlighet. Där bor ju ingen. Är du
inte rädd att bli ihjälslagen och rånad?”
”Det är en lugn trakt”, förklade Östholm,
”där man inte är öfverlupen och i all ro kan
sköta sina affärer.”
”Det är en ödemark”, sade några.
”Ett rackarhål!” bedyrade andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
