Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
”Måste tala med Östholm!” utropade den in-
trädande, en ung man i stor slängkappa. ”Låt
oss gå in.”
”Tycker löjtnanten det!” hviskade vaktmä-
staren förargad. ”Min hustru och min son kunna
ju vakna.”
”Ja så, Östholm har en son”, sade löjtnanten
och sänkte rösten. ”Då bör han förstå mig.”
”Skall min son förstå löjtnanten?” fnissade
Östholm. ”Det vore nog, det.”
”Östholm själf skall förstå mig, då han har
en son”, förklarade löjtnanten. ”Jag har en far
som jag gör olycklig, om Östholm inte låter mig
sätta om den förfallna reversen."
”Och det kommer löjtnanten midt i natten
och talar om för mig!”
Vaktmästarens uttryck föreföll både förvå-
nadt och förargadt.
”Jag måste väl, käre Östholm", svarade löjt-
nanten. ”Det var ju siste förlängningsdagen i
dag, och i morgon lemnar han papperet till lag-
sökning, har han sagt.”
”Det slår in, det”, förklarade vaktmästaren,
”så vida löjtnanten inte har pengar med sig nu.
I så fall få vi väl gå inom hus.”
Nej, löjtnanten hade inga pengar. Han hade
endast kommit för att innan dygnet gått till
ända göra sig försäkrad om att få omsätta re-
versen. Det var hans sista utväg, försäkrade han.
Alla andra hade slagit fel.
”Kommer aldrig på fråga”, snäste vaktmästa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
