Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
”Jo, skall det så. Pengar måste jag ha eller
också skall löjtnanten på fästning.”
”Till min far går Östholm inte så länge jag
är i lifvet”, bedyrade löjtnanten. ”Min far skulle
känna sig vanhedrad ... Östholm, jag lofvar att
betala tredubbelt, om jag får sätta om papperet.”
”Skall löjtnanten tredubbla namntecknin-
garna också?”
Ursinnig öfver vaktmästarens kallblodiga af-
slag, fattade löjtnanten honom i kragen och
tryckte honom mot planket. Östholm skrek
icke, sökte knapt försvara sig. Plötsligt släpte
löjtnanten sitt tag, bad vaktmästaren ursäkta
öfverilningen och började åter tigga om förbar-
mande.
”Nej”, ropade Östholm, hvilken hastigt dra-
git sig mot förstukvisten för att ha återtåget
tryggadt. ”Med en sådan en har jag aldrig för-
barmande.”
”Jag tar lifvet af mig!” vrålade löjtnanten.
”Var så god! Löjtnanten kan genast hoppa
i brunn där, om han finner för godt. Men han
tar hällre fästning, kan jag tro.”
Därmed smälde Östholm dörren till efter sig
och lade bommen på.
”I morgon bittida kommer han nog med
pengar”, mumlade han för sig själf, tog staken
med en ofantlig skare på talgljuset och gick
försigtigt in i sängkammaren, där både hustru
och son sofvo.
”Löjtnant skall du då aldrig bli, gossen min”,
mumlade han och betraktade den lille i vaggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
