Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
han var lika fattig som kyrkråttorna i svärfa-
derns dåliga sacellani.
”Det är ett vackert par”, sade de gamla
fruarna i socknen, ”men hvad skola de lefva på?”
Den frågan kunde ingen besvara, allra minst
komministern, hvilken gifvit sitt samtycke endast
för att han icke kunde neka sin dotter något.
Han hade själf stor svårighet att draga sig fram.
Då prosten vid sina visitationer såg huru
fattigt det var i komministerhemmet, höll han
alltid ett välmenande förmaningstal om nödvän-
digheten att spara.
Då log komministern mildt evangeliskt och
vågade i djupaste underdånighet erinra högvör-
dig prosten om sparfvarne som så intet och för-
samla intet i ladorna. Komministerns lada var
aldrig fyld ens till hälften, ehuru hon var mycket
liten.
Efter giftermålet fortfor Petrén med sitt ar-
bete hos kronofogden och sökte genom annan,
tillfällig förtjänst då och då öka inkomsterna.
Men så föddes lilla Ofelia, och ett par år där-
efter kom lille Horatio till verlden.
Det började se betänkligt ut med brödfödan.
Petrén hade alltid funnit sig vara ”literärt
anlagd” och hade därför icke något emot, då
haus hustru, efter att ha varit inne i Hjo och
sett ”Hamlet” uppföras, föreslagit, det deras först-
födde skulle, i fall det vore en gosse, heta Ho-
ratio och om barnet tillhörde kvinnokönet, Ofelia.
Nu kom Ofelia först, men det hindrade icke att
den senare tillkomne fick namnet Horatio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
