Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1038
ning”, förklarade Petrén, ”men nu måste vi ut
och göra bekantskap med hufvudsta’n.”
Hela familjen begaf sig ut i staden. Horatio.
bars af modern. Ofelia gick så snält vid faderns
hand. Det var nog litet ängsligt först i träng-
seln på Vesterlånggatan. Men så många granna
handelsbodar! Aldrig hade fru Petrén tänkt sig
det så glänsande.
På Mynttorget gälde det att reda sig bland
de många vagnarne, men det gick lyckligt, och
så var man på Norrbro, med det ofantliga slottet
öfver sig.
”Hör du musiken, Maria?”
”Ja, du Anders! Ack så härligt! Och så
grufligt mycket folk!”
Familjen var utom sig af förtjusning, stod
länge på Norrbro och lyssnade till musiken i
Strömparterren. Om de skulle gå dit ned där
musiken satt och där så många glada stockhol-
mare pratade och skrattade omkring borden med
de många förfriskningarna?
”Nej, det kostar för mycket”, varnade fru
Petrén, fastän hon nog gärna hade druckit en
kopp té och låtit barnen få ett par tårtor.
Man fick vara nöjd med att se och höra all
denna storstadsståt. När de kommo till baka till
det lilla, mörka rummet i Didrik Ficksgränd;
tyckte fru Petrén visserligen, att deras hem på
landet nog varit gladare, men Norrbro och Ström-
parterren, det vore dock något annat än ved-
backen och kåltäppan där hemma.
Hemma! Ack, här vore ju nu deras hem, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
