Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
med den mest samvetsgranna pligttrohet och voro
mycket angelägna om att icke varda uppsagda,
ehuru en af dem var en lärd språkforskare och
utmärkt lexikograf.
”Sannerligen jag skulle slita ut mig på det
här viset”, sade Petrén, ”om jag kunde få Mälar-
drottningens tron i ordning.”
Men ännu icke hade något enda svar på in-
bjudningen ankommit. En natt kom hufvudredak-
tören åter in i korrekturrummet och stannade stil-
latigande framför Petrén. Efter att en god stund
ha betraktat honom, bad han få tala med honom.
”Herrn är påpasslig och arbetsam”, sade re-
daktören och såg på Petrén med en välvillig
blick. ”Den för hvilken herrn gjort tjänst har i
dag tillskrifvit mig, att han fått anställning som
nattvakt i en fabrik och nu kan herrn få tjänsten
här tills vidare.”
”Det där manuskriptet herrn lemnade skall
herrn få betaldt för”, tillade han.
”Fins det i behåll?”
”Herre, här ha vi en stor handskriftsamling.”
”Och mitt kåseri kommer in i bladet?”
På den frågan svarade redaktören icke, men
gaf Petrén en anvisning på kassan.
Hufvudredaktören var, som hvarje natt, idel
välvilja och älskvärdhet. Petrén kände sig rörd
öfver så mycken godhet och stannade en lång
stund i redaktörens kabinett under vänskapligt
samspråk om en tidningsmans höga uppgift.
”Han är ju den allra behagligaste människa,
blott man lär känna honom”, yttrade han sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
