Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
hans begär att förvränga sakförhållandena, obot-
ligt fördärfvade slägte, innefattningen af alt hvad
förräderi och trolöshet heter, ett jordens olyck-
saliga pestämne.
Trodde fru Alman verkligen på sannfärdig-
heten i alla dessa tjusande och fördömande skild-
ringar? Ja, hon hade sett ett par exempel på
kvinligt förräderi, under det hon icke tänkte på
alla de prof på motsatsen till hvilka hon varit
vittne. De voro så alldagliga, att hon förbisåg
dem. Och så dömde hon efter de få undantagen.
Själf var hon sysslolös och begifven på nöjen,
ärbar, men fåfäng. Hvem viste hvad hon själf
kunde en gång taga sig till? Det var en fråga
som hon mången gång framkastade i sitt stilla
sinne. Hon vågade ej svara därpå, men hon
läste om och om igen de berättelser i t. ex. La
muin gauche som i de svartaste färger skildra
kvinnans, aldrig männens otrohet. Det föll henne
aldrig in att ens inför sig själf göra en gensaga
mot den partiska obilligheten i dessa framställ-
ningar som under den mest tjusande yta dölja
den fräckaste grofhet.
En afton var stor bjudning hos herr och fru
Alman. Disponenten själf deltog i samtalen i
salongen, sedan han ordnat spelborden i sina
egna rum. Underhållande var han icke, men
utmärkt artig, en synnerligt älskvärd värd.
”Hvem är det där vackra fruntimret där i
kåsösen?” tillfrågades värden af en bland gästerna.
”Friherrinnan Bergenrot, en af våra literära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
