Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
blick i det”, sade en af vännerna, ”men läser
det naturligtvis aldrig.”
Ingen läste Folkets Röst, men alla talade
om den förnäme italienaren som öfverraskats
bland spelarne i Pelikansgränd, ett visserligen
omväxlande, men föga valdt sällskap, bestående
af extra ordinarie kammarskrifvare, bodbetjän-
ter, vaktmästare, kommissionärer samt olika slag
fördettingar.
Och likväl tycktes denna föga hedrande till-
dragelse icke synnerligt mycket skada markisens
stora anseende. Att han vore spelare, det viste
man ju förut. Icke vore det något fördömligt
för en man med Nobilinis sydliga natur. Och
dess utom, hvem spelar inte? Hvem spelade icke
ät minstone på den tiden?
Men att besöka ett eländigt spelhus i Peli-
kansgränd! Äfven därför hade man ursäkt.
Markisen vore ju främling. Icke kunde han
känna till den där grändens dåliga rykte. Icke
viste han med hvilka han skulle komma i sällskap.
Ursäkterna tycktes vara tillfyllestgörande.
Snart talade man icke mera om hela saken.
Markisen lefde på samma sätt som förut, med
undantag kanske af att han just ej var så nog-
grann och påpasslig i sångundervisningen.
”Nå ja, en förnäm man... en sydländing!”
Men han mottog besynnerliga besök om morg-
narne. Folk som såg oförskämdt ut ringde oupp-
hörligt på hans tamburdörr. Någon gång släptes
de in. Vanligtvis fingo de stå där och ringa,
Det väckte uppseende, och grannarne beklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
