Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
hans intressanta person. Han var med i Inno-
censen, och man kunde ej undgå att märka på
hvilken förtrolig fot han stod med grefvinnan
Adlerkrona.
Var han verkligen förlofvad med henne?
Något offentligt tillkännagifvande hade man icke
hört af, men nog kunde man se, att grefvinnan
vore alldeles förtjust i den vackre och förnäme
utländingen.
Frågan afhandlades öfver alt i börssalen den
aftonen. Man uttryckte sin förvåning öfver denna
förbindelse, icke så mycket hvad grefvinnan be-
träffade, som ej mera för markisens skull.
”Att grefvinnan kan bli tokig i markisen,
är väl inte så underligt”, hette det. ”Man be-
höfver bara se honom för att känna sig tju-
sad... en så förnäm karl, så utländsk och så
vacker, men att han som nog skulle kunna gifta
sig med hvilken furstinna som hälst, åt minstone
i Tyskland, vill ha grefvinnan-Adlerkrona med
hennes fyrtifem, kanske fyrtisju år...”
”Och hennes halfva million!” afbröt någon.
”Ah, hvad bryr en sådan ädling som mar-
kisen sig om rikedomen.”
Det var fröken Silfyerspets som hade gjort
inkastet om den halfva millionen. Hon hade
blifvit så nervös, så underlig och häftig och var
så ovanligt sträng i sitt omdöme. Oupphörligt
fögo hennes blickar kring salen, liksom sökte
de någon, och funno de då markisen fortfarande
vid grefvinnans sida, ökades häftigheten och
strängheten i hennes uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
