Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
häftigaste sinnesrörelse, efter hvad kammarjung-
frun, som stannat utanför den halföppna dörren,
snart omtalade för det öfriga tjänstfolket. Men
hvad som vardt resultatet af den främmande
kvinnans besök, det hade kammarjungfrun icke
kunnat uppfatta. Kvinnan hade aflägsnat sig.
Grefvinnan gick oroligt fram och till baka
i sin våning och kastade då och då en blick på
ett gulnadt, tillskrynkladt papper. Hon hade
gifvit sträng tillsägelse, att hon icke toge emot
någon annan än markisen, men denne hördes
icke af på hela dagen hvilket föreföll grefvinnan
högst besynnerligt, rent af oförklarligt.
Dagen därpå infann markisen sig redan ti-
digt på förmiddagen, en ovanlig timme för besök.
Han såg mycket blek och trött ut.
Grefvinnan kastade en forskande blick på
honom. Han undvek att se henne i ansigtet.
Hon frågade, om han vore sjuk.
Nej, han förklarade sig vara fullkomligt frisk.
Verkliga förhållandet var, att han ett helt dygn
suttit vid spelbordet. På många omvägar och
under de mest klingande smekord erkände han,
att han förlorat en betydlig penningsumma samt
att det vore endast hans adorata, hans bellissima
Giacomina som kunde rädda honom från vanheder.
”Gifve gud, att det vore endast en spelskuld!”
utropade grefvinnan lidelsefullt och såg åter for-
skande i markisens ansigte.
”Hvad menar carina mia?” frågade markisen
oroligt, men med det mest smekande uttryck.
”Francesca!” utropade grefvinnan och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
