Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
politanare, skulle vilja tvinga polisen att dansa
tarantella på Karl den trettondes torg?”
”Eller gifta sig med gamla grefvinnan Adler-
krona?” tillade en annan som fann galenskapen
därför fullt trovärdig.
”Eller ge lektioner i sång, då man själf inte
kan en not?” sporde en tredje. ”Våra verklige
sånglärare ha försäkrat mig, att den där Nobilini
var alldeles otillbörligt omusikalisk.”
De forna eleverna funno detta vara ett hårdt
tal, men ingen af dem vågade sig på försöket
att vederlägga det. De ville ej ens mera höra
nämnas något om sina sånglektioner,
”Men nog var han intressant”, hviskade den
ena till den andra.
”Horribelt!”
Men så kommo andra utländingar, alla ”in-
tressanta” naturligtvis, och togo uppmärksam-
heten i anspråk, infördes i sällskapslifvet, gjordes
till föremål för den svenska gästfriheten och
vunno ett stort antal vänner. Markis Nobilini
var glömd af den stockholmska ”societeten”. Det
var blott några fordringsegare som ännu då och
då nämde hans namn och suckade.
Ett par år efter hans försvinnande infann
sig en af ”vännerna” en afton i ett sällskap och
utropade mycket brådskande:
”Kan herrskapet gissa hvem jag sett i dag?
..+ Jo, jag hade sträckt min promenad ända bort
åt Stadsgården. Det roar mig ibland att upp-
söka aflägsna trakter. Hvem får jag se?...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
