Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
omkring sig, och den svärmen växer sedan för
hvart steg han tager. Bildade och obildade vilja
se honom på nära håll, riktigt noga granska
sömmarne i hans burnus och peta på hans lång-
rock, öfvertyga sig om turbanen täcker ett hår-
rikt eller ett rakadt hufvud och om han har
benkläder under kjolarne.
Så långt har stockholmarnes intresse för de
intressante österländingarne verkligen gått, och
det gick stundom kanske ännu längre i septem-
ber 1889, då några asiater och afrikaner voro
lejonen för dagen, riktiga ökendjur hvilka upp-
stäldes som mål för den stockholmska vettgirighe-
ten. Aldrig förr har väl vårt begär att lära känna
österlandet varit så starkt utveckladt och skaffat
sig så många utvägar att tillfredsställas.
Det var en afton under dessa minnesvärda
dagar, i början af den historiskt märkvärdiga
vecka, då österlandet kom på besök till väster-
landet vid Riddarhustorget och njöt den nord-
västerländska gästfriheten i Grand Hötel, på
Drottningholm och Hasselbacken.
Framför porten till ett litet, föga besökt
hotel på Norrmalm stannade en droska.
Det var en mindre vanlig tilldragelse utan-
för det lilla hotelet. Värdinnan skådade helt
förvånad ut genom fönstret. Ur droskan steg
en man i röd fez.
”Orientaliska kongressen!” skrek värdinnan
som just suttit och läst i Dagens Nyheter om
alla de märkvärdiga österländingarne som redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
