Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
”Min käre bror, ge mig ett godt råd”, sade
notarien Almlund, som då redan var ordinarie
tjänsteman i lägsta graden, och vände sig till
en gammal bekant som kallades vän. ”Jag har
två utvägar, den ena att göra cession, den andra
att gifta mig. Hvilket föredrar du?”
”Någon allmän regel ges inte i så’na fall”,
förklarade vännen. ”Det beror på tycke och
smak. Har du någon att gifta dig med?”
”Det är just hvad jag tror.”
”Är föremålet rikt?”
”Inte just precis rik är hon, men ganska
förmögen, skulle jag tro. Fadern är lyckligtvis
död och modern tycks vara en snäll gumma.
Beata är inte alldeles ung, men ser bra ut och
har ett godt sätt. Jag begriper inte, att hon ej
förr blifvit gift.”
”Det är väl någon orsak, men kan hon be-
tala dina ungkarlsskulder och ge dig medel att
föra ett godt hus, så vet jag inte hvarför du ej
skulle ta henne.... Vill hon ha dig? Nå, det är
en öfverflödig fråga, bara du kan spela dina kort
förståndigt. Gift dig, du!”
Almlund gifte sig, fick en mycket mindre
hemgift än han förmodat, men en mycket älsk-
ligare hustru än han kunnat ana. Han kände
sig lycklig, hade gjort upp nästan alla Upsala-
skulderna och såg sina vänner hos sig på mid-
dag några gånger i månaden, på spelparti en
gång i veckan. De öfriga kvällarne tillbringade
han vanligtvis vid sitt skrifbord. Hemma i hu-
set fattades aldrig något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
