Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
de största svårigheter. Viktor Rikardson var så
fast i sina föresatser, att han till och med mo-
dellerade gamla Sprakenborg med konstnärlig
öfvertygelse.
Fru Rikardson ville begagna alla tillfällen
för att göra sin man känd och värderad samt
hade därföre bland annat hittat på att ställa till
små chokladfrukostar i mannens atelier.
”När du inte har någon annan modell än
grefvinnan Sprakenborg, bör det inte besvära dig,
att några eleganta damer af societeten komma
och se på hur du arbetar.”
» ”Åh nej, det kan vara tämligen likgiltigt”,
sade Viktor.
Och så kom det ena dussinet societetsdamer
efter det andra, och det vardt en modesak att
träffas i ”professor? Rikardsons atelier så där
vid tolftiden samt att stanna där minst ett par
timmar.
Man talade naturligtvis om dagens tilldra-
gelser inom ”societeten” och om åtskilliga andra
historier, sanna och falska om hvarandra. Bild-
huggaren hörde ej på dem. Han var tillräckligt
plågad af grefvinnan, tyckte han, och ville icke
öka eländet med att lyssna till de eleganta da-
mernas skvaller. Men så talade man också om
konst, och då kunde han ej alltid tiga. Han gaf
sin åsigt till känna något kärft ibland.
”Genialiskt!? utropade damerna, men det
hände, att de hviskande tillade:
”Han är fasligt simpel. Stackars lilla Hedvig!”
Grefvinnans byst vardt slutligen färdig. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
