Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
och svultit, utan att likväl komma mycket när-
mare målet.
”Du är tokig, min käre Jepson”, sade hans
gamle kamrat Erikson, ”som plågar dig på det
viset. Inte hjälper det. Ser du, en arbetare
kommer aldrig längre. Vi ä’ slagna till slantar,
och en så’n blir aldrig en riksdaler. Unna du
dig en smula ro ibland och slit inte ut dig i
förtid... Skall du ha dig en sup nu, så säg inte
nej. Jag bjuder i dag. En annan gång är det
din tur.”
Nej, Jepson ville icke höra på kamraten.
Han gick icke med på krogen. Han stod och
funderade i gathörnet nedanför byggnadsställ-
ningen. Alltid var det en sådan ställning af bjäl-
kar och plankor, ribbor och tvärslåar, och alltid
skulle han, liksom de andra murarne, klättra
upp och ned, ned och upp, men aldrig kom han
högre för det.
”Det här ger jag fan!” sade Jepson.
”Hvad är det Jepson ger fan?” frågade nå-
gon bredvid honom.
”Åh, ursäkta herr byggmästare! Jag stod
bara och funderade. Se, det är så, att jag ville
knoga mig upp i världen, men det går inte.”
”Kommer an på hur man bär sig åt”, sade
byggmästaren som tyckte, att Jepson vore den
styfvaste af alla murarne.
”Ja, hur skall en fattig stackare bära sig åt?”
genmälde Jepson. ”Jag har knogat och slitit
dag och natt, kan jag säga, men inte fått i hop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
