Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
beundra honom i hans stora glansroller i lysande
drägter och stundom med kunglig krona. Det
kunde hon ej stå emot. Gregorin hade heder-
liga afsigter, friade, fick ja och gifte sig i stör-
sta hast, i så stor hast, att de icke hade tänkt
på någon bosättning, förrän dagen till bröllopet
var utsatt.
”Småsaker”, sade skådespelaren med sitt olym-
piska leende. ”Har jag inte min konst? Är
jag inte Alexis Gregorin? Månne inte hvilken
möbelhandlare som hälst önskar fylla min våning
med alt som kunde passa i kungliga gemak?”
Makarne Gregorin funno också en affärsman
som på dryga vilkor, ”passande för kungliga ge-
mak”, möblerade åt dem en rätt snygg våning
och i den lefde de glada dagar ända till dess
affärsmannen stämde Gregorin för utbekommande
af köpesumman, och möblerna togos i utmätning.
Fru Gregorin gret, men hennes man, som
var en stor konstnär, ville icke se tårar oftare
än då de framkallades af hans utmärkta återgif-
vande af en högtragisk roll, och stackars Majola
vågade icke sedan gråta i hans närvaro.
Snart hade de också en ny våning med nya
möbler. Det vardt en liflig omsättning, och så
hade det fortgått nu i bort åt tretio år. Utmät-
ningar förekommo ungefär en gång om året. Fru
Gregorin var nu van vid denna sakernas gamla
ordning, och likväl kunde hon ej alltid se lika
glad ut. Det hade till och med småningom kom-
mit ett uttryck af vemod i glädjen öfver att
” vara den store konstnärens lyckliga maka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
