Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
kar föda sin man, äfven mannens familj. Hade
jag något kanske, när vi gifte oss?”
”Nej, gudnås, och inte ha vi något nu häller.
Hur ser här inte ut!”
Den stackars qvinnan hade tårar i ögonen,
men den store skådespelaren log medlidsamt och
bad henne betänka hvad det ville säga, att vara
en firad konstnärs maka. Så klappade han henne
vänligt på kinden, svängde sig om på den lacke-
rade klacken, gaf en högre flykt åt halsduks-
snibbarne och kastade med en behagfull rörelse
af det stolta hufvudet de brända lockarne bak ut.
Han var ståtlig. Hvem kunde tro, att han
vore nära sextio år och hade varit skådespelare
nästan lika länge?
”Femtio års fälttåg”, brukade han säga, men
talade man väl vid honom, lät han pruta med sig.
Hustrun behandlade honom med beundran.
Oaktadt alt hvad hon lidit, var han likväl hen-
nes afgud, nu som för tretio år sedan, den store
konstnären med hvars små fel man måste öfverse
och den käre mannen hvars ej så små fel alldeles
icke räknades.
Då glädjen var på sin höjdpunkt, saknades
plötsligt värden och några af de manlige gä-
sterne. Man undrade hvart de tagit vägen, men
deras frånvaro hindrade icke de ungas danslust
och deras förmåga att roa sig så att de verk-
ligen kände sig ha roligt.
Gregorin hade tagit några af herrarne med
sig och gått ned till Tre Remmare.
”Ungdomen vill alldeles inte veta af någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
