Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Vaxet hade redan länge drupit ned öfver
dörrarne, och slutligen slocknade den ena ljus-
stumpen efter den andra. De stora armstakarne
i sängkammaren hade på ett outransakligt sätt
försvunnit. Buteljerna och glasen hade gjort
stakarne sällskap. Lyckligtvis voro de förut ut-
druckna. Man tyckte sig åter ha sett ett blått
förkläde slinka ut genom köket med både stakar
och glasvaror.
Det var orsaken, att mörker åter rådde i det
rum som förut så rikt bestrålats af armstakarne
och punschbuteljerna. Och i salen började det
se lika mörkt ut för balens fortsättande. Ingen
musik, endast Preciosas och Kunigundas muntra
trallande, och snart inga ljus.
Man fann, att balen borde afblåsas, och me-
dan ännu två små vaxstumpar flammade oroligt
öfver den ena dörren, tog man sista turen i kotil-
jongen, bugade sig för den stackars lilla värdin-
nan, utbytte förtroliga handslag med flickorna,
uttömde hela förrådet på artigheter för den ”ofant-
ligt angenäma aftonen” och trefvade sig slutli-
gen utför de kolmörka trapporna. Esmeraldas
friska skratt skallade efter de sista gästerna.
”Åh, hvad vi haft roligt, mamma lilla”, för-
klarade flickorna enhälligt.
Modern log å nyo med sitt sorgsna leende,
men förklarade sig glad öfver att hennes barn
haft några bekymmerslösa timmar. Trötthet hade
ingen af dem känt. Hvarken familjen eller gä-
sterne hade ett enda ögonhlick suttit under hela
balen. Småbarnen lågo nu och sofvo på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
