Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLOG.
Trollqvinnans hala. Natt. Åska och ljungeld, deremellan
hagelbyar. Månen blickar stundom fram. mellan sönderslitna moln.
Bläaktig belysning.
Scenen är ett vildt fjellandskap. Några snötäckta toppar skimra i
fjerran. En del af scenen till venster om åskådarne upptages af en
rymlig, hvälfd grotta, i hvars midt en stor eld flammar. Öfver elden
hänger en stor, kokande gryta.
Scen 1.
TR0LLQV1XNAN och hennes tjenande SVART ALFER, DVERGAR och TROLL.
TROLLKVINNAN
(höljd i ett dok, sà att anletsdragen cj urskiljas tydligt, står vid den pä elden
sjudande grytan, i hvilken hon efter hand nedlägger de ingredienser, som hennes
tjenare, den ene efter den andre bära till henne. Allt emellanåt makar hon samman
bränderna, så att elden flammar häftigt upp.)
Ja, sjud och sjud, du svarta gryta,
der men’skors öden med konst jag blandar
och skiljer åter, allt efter arten utaf de ämnen,
hvarmed jag göder din glupska buk!
Deruppe i men’skovimlet
nian talar vördsamt om höga nornor,
som sägas råda för verldens öden;
och bålde kämpar det finns,, som tro, att sjelfve
de kunna smida sitt ödes länkar — och andras äfven —
•ned blotta magten ulaf sin vilja och svärdets spets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
