Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 —
SIGNE (halft förargad)
Det var en dum dröm; ty det finnes ingen man i verlden,
som jag skulle helsa med sådana åthäfvor.
ALFHILD.
Ack, nej; det vet jag väl! . . . Men jag har tänkt, alt
kanske drömmen kunde vara ett varsel för alt det kommer
någon i dag.
SIGNE (skarpt)
Ja sa, du tycker då, att det skulle vara någon glädje och
heder för mig att varda öfvervunnen i spelet och tagen som
ett byte af en främmande man? . . . Om jag inle vore så
säker på, att ingen kan öfvervinna mig, tror du då att jag skulle
ställt upp ett sådant villkor?
ALFHILD.
Men om det komme någon som behagade dig. sn läte du
väl ändå honom vinna ?
SIGNE.
Grannt hörs det. att du ej förstår ett sådant hjertelag
som mitt . . . Om också en man behagade mig, så skulle jag ända
aldrig förlåta honom, om han öfvervunnit mig . . . [Paus.] Se
så, gif mig nu sländan, så tvinnar jag mitt garn, medan du
sjunger den sången du talade om! . . . Fast den är väl lika
enfaldig som drömmen, kan jag tro. [Hon börjar arbeta.]
ALFHILD
(fattar harpan och sjunger.)
Stolts jungfrun hon sitter i konungens sal.
Så fager, sä präktig, har gods utan tal:
Men sorg’ bär hon innerst i sinn’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
