Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 31 -
SIGNE
(sjunker ett ögonblick som tillintetgjord, med vidt uppspärrade ögon tillbaka
mot stolskarmen. Ktt ögonblick genare skyndar hon i vild förtviflan hän till
konungen, kastar sig ned bredvid honom, omfamnar iians knän och säger med skälfvande
stämma.|
O, käraste min fader, du drifve mig ej bort, du gifve mig
ej åt vallaremannen! I)ii bjude honom mina perlor, du bjude
honom mitt guld, du bjude honom halfva ditt rike — och jag
skall tjena dig och lyda dig, såsom det höfves ditt barn . . .
Jag har ej varit som jag bort; men allt, allt. skall jag göra
godt, blott jag får stanna hos dig, o, fader, fader!
THon har fattat hans händer och üfverhöljer dem med kyssar och tårar.J
HERIBERT JARL (för sig sjelf.)
Hon gråter verkligen, den stolta qvinnan. Det är väl första
gången någon sett liennß gråta!
KONUNGEN (med af sorg och vrede qväfd stämma.)
O ve, min dotter, hvad har du gjort! I vettlöst egensinne
har du dig sålt åt främmande, lågboren man! Mitt ord står
fast, det kan ej ryggas.
SIGNE.
Ej behöfves det att ordhållig vara mot en vallareman.
KONUNGEN.
Mina hirdmän ock hafva hört min ed vid fädernas grafvar ;
och aldrig skall det sägas om mig, att jag brutit den eden! . . .
Vänd dig med dina böner till den, som nu har rätten öfver dig!
SIGNE
(reser sig och ser pà Sigrune, som betraktar henne allvarsam och dyster. Hon
"àrmar sig honom stelt, med dröjande steg och säger:)
Tag allt mitt silfver, tag allt mitt guld, tag alla mina kost-
perlor! — men låt mig stanna hos min fader i kungaborgen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
