Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGRUXE (reser sig frän bänken.)
Bäst är nu, att vi genast ga till hvila, och sä stiga upp
med dagens första gryning i morgon: så komma vi till nästa
herberge, innan natten faller på. Fa tredje dagen härefter kunna
vi då hinna till min koja, och der skall jag kanske snart nog
kunna säga dig något, som skall bringa dig glädje. Sof nu
godt och dröm endast goda drömmar. (Han lägger sig pà sin halmbädd.)
SIGXE (sakta)
God natt!
(Hon lägger sig mellan fällarne på bänken. Kfter en stund sätter hon sig upp
och lyssnar, för att höra om Sigrnne sofver.;
Han har redan somnat, trött utaf jagtens mödor; men han
fryser säkert . . . Begge fällarne har lian gifvit åt mig. (Stiger
upp ur bädden och tar den ena fällen på armen.)
SIGRUXE (hviskande för sig sjelf.)
Hvad kan hon vilja? Icke kan hon nu vilja svika mig! Dä
vore hon ju en djefvul i qvinnohamn!
(Signe breder sakta fallen öfver honom och återvänder derpå hastigt till sin bädd.)
SIGRUXE (alltjemnt för sig sjelf.)
Ah, var det så du menade! . . . Då har du ju ändå en smula
hjerta i bröstet, du fagra qvinna! . . . Jag skulle vilja betrakta dig
i denna stunden, för att finna, om du ser lika god ut som nyss,
dä du talade de vänliga orden. O. om du visste, hur jag älskar
godhet! (Lyssnar.) Hon sofver nu, då kan jag väl få se på henne.
(Han går till spiseln, tänder en torrvedssticka och lyser på Signe.i
Ja, nu ser hon god ut, så ljufligt fager! Jag ville sä
gerna tro, att inom en så fager kropp, så ädel skapnad, bor
något verkligt godt, som med högre magters hjelp skall segra
. . . Först tänkte jag knappt pä annat än att frälsa dig ur
ondskans garn och vinna en brud åt himlen; men nu önskar
jag du vore min, min egen ljufva brud . . . Jag vågar likväl icke
säga, hur kär du är mig; det blefve endast en näring ät ditt
öfvermod. din sjelfviskhet. Ty ännu herrska dessa känslor enväldigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
