Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 53 -
Men nu är det väl bäst jag också går till hvila, för att vid
första hanegället kunna slå upp mecl stärkta krafter till mitt
arbete. (Han gar liän till liggskåpet och ordnar dynor och fàrskinnafållar till eu
bädd, rör derefter om elden ett par gånger.) Det börjar nästan bli för
varmt här inne. (Gar hän och öppnar äfven den andra fönsterluckan.)
Natten är så mild och stilla, att luckorna gerna kunna stå öppna.
(Vänder sig mot höger, sä att han kommer att kasta en blick genom dörren iu i
Signes kammare.) Tänk, hon sofver redan! Det visar att hon var
trött af färden! . . ’Lutar sig mot dörrposten och ser in i kammaren.)
Hur älsklig hon ligger der med de fagra, liljehvita armarne
sam-manlaggda öfver bröstet’ Det hårda, stolta draget kring munnen
är nu borta. Hon småler mildt som ett barn i sömnen . . .
O. Gud, hur underbart fager du dock skapat qvinnan! . .
Ma jag nu blott ej låta mitt förnuft förblindas, sä att jag glömmer
hvad jag i grunden vet vara rätt och sannt! ... En qvinna, som
blott är fager, och intet mera. hon är ej vard att ega! . . .
Skönhet, med godhet parad, väcker i mannens hjerta en kärlek
r^| himmelsk art: skönhet utan godhet väcker en kärlek, som
drager honom ned i stoftet, och snärjer hans själ i snöda luslars
garn . . . (Brinnande varmt, med knäppta händer:) Herre, (111 mägtige
dud, du som känner oss menniskor bättre än vi sjelfve, du som
vet, hvilka strängar skola röras, för att ansla den kärlekston.
som du vill höra ljuda ur hvarje men’skobröst i hela verlden! . . .
vore det förmätet all bedja dig: låt det vara den kärleksgnista,
du nedlaggt i mitt hjerta, som är beskärd att tända lågan äfven
uti hennes själ1 Låt min kärlek få framälska din evigt härliga
bild ur denna fagra qvinnas väsende! (stilla, drömmande.) Tänk.
om det blefve sä, alt den dagen da jag säger henne: »Du är
nu fri: — jag för dig åter till din fader!« . . . hon svarade:
»Du är mig kär, och jag väljer att stanna här hos dig i ringa
hyddan!» . . . Det vore himlen re’n pa jorden! Att se henne gä
omkring och ordna här i huset med hjertlig omsorg, och sä
komma hem till henne efter slutadt dagsarbete, mottagas af
hulda ord och ljufva blickar, af hennes kärleksfulla famntag, —
ej behöfva skiljas, när solen går ner och manar till hvila efter
dagens mödor! (sträcker händerna mot himlen.) O. gif mig henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
