Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hör du, utan jag måste vandra barfotad öfver det stingande
tornet . . . 0, hur kunde du begrafva mig utan skor. du som
är sa god. du som lofvat att icke hämnas V . . .
SRtRUNE.
Men så sansa dig då! Det var ju blott en dröm . . .
Du är hvarken död eller begrafven . . . Du har haft en ond dröm.
Förtälj mig drömmen, så varder det väl bättre med dig0 . .
Se här, låt mig svepa fallen om dina stackars fötter . . . Och
sitt sä stilla här hos mig och förtälj hvad det var, som plågade
dig så rysligt i sömnen! . . . Snart gar väl också solen upp och
hjelper till att förjaga nattens grymma skräck. (Sätter sig pà
hanken. i det lian sveper fallen omkring Signe, som ligger p,’i golfvet, lutad mot hanken.,
SION K (i jämrande ångest,)
Hör då, och säg sedan, om ej mitt öde är rysligare än
någon annan qvinnas! . . . Det var den blåbleka Leikin sjelf,
pestbärerskan, som kom och hemtade mig med hela sitt hemska
följd . . . .lag dog från denna verlden och fördes af den onda
Lokesdottern till östra Helporten. Der fanns redan före oss
eu stor skara dödningar . . . Låset vreds gnisslande upp, och
alla vandrade sin tunga väg ned till Hels rike . . .
Först gick vägen genom djupa, mörka dalar; men snart kommo
vi till en oöfverskådlig hed af sammanvuxna törnen. At några
bland dödningaskaran, som ej vid sin begrafning fått skor på
sina fötter, räcktes starka Helskor af milda osynliga händer, till
lön för goda gerningar, som de öfvat i verlden . . . Endast
at mig räcktes inga skor, utan jag drefs med nakna fötter öfver
törnestigen . . . Och när jag hunnit öfver den, blödande och
sönderstungen, då kommo vi till en elf, som forsade fram öfver
klippor, hvassa som svärdseggar. Smala plankor förde öfver till
andra stranden: men när jag satte foton på en af plankorna,
da vek hon förrädiskt undan, och jag störtade i djupet och
slungades af vattnets kraft mot de hvassa eggarne ... O, hvilka
qval’ . . . Det kändes som om min varelse helt skulle förgås;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
