- Project Runeberg -  Så vann han Stolts Jungfrun /
60

(1890) [MARC] [MARC] Author: Concordia Löfving
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 60 —
SIGRUNE.

Men snart kom den stunden, då men’skans tanke mätte
vidden och djupet utaf den magt hon egde. Då svindlade
hon dervid och ville blifva sig sjelf nog, och af denna
sjelf-viskhet omtöcknades hennes själs öga, sä att hon ej längre
såg och förstod, att hennes väsens rätta fullhet och salighet
blott kan vinnas i förening med dess höga ursprung. Och af
sjelfviskheten föddes strid med Gud och strid menniskor emellan
— en strid som gick sa langl, att äfven det ljufva bandet slets,
som förenade man och qvinna – det bandet, som dock skulle
vara uttrycket för den högsta kärlek här i verlden! . . . Och sa i
blind och ha t full sjelfviskhel arbetade den ena nieirskan blott
pa att söka rycka till sig så mycket som hon kunde af denna
verldens goda frän den andra. Ty hon förstod ej och ville ej
förstå, att hvad hon vinner på sådant sätt här under denna korta
pröfvotid, det har hon röfvat från sin egen lott i evigheten —
röfvat Iran den rika skatt’ som var bestämd för henne der.
(Mildt frågande.) Förstår du mig V

SIGNE.

Ja, men berätta mera! . . . Det tyckes som om du menade,
atl alla menniskor fallit ohjelpligt i det ondas våld. Sa kan
det dock väl icke vara?

SIGRUNE.

Nej. den allvise Guden hade redan ett rad i beredskap för
att stäfja ondskans magt, utan att dock borttaga den
sjelfbe-stämningsrätt, som var menniskans uregenskap. Det gällde ju
att kunna återbringa menniskan till kärlekslifvet . . . Med magtspråk
tvingas ingen till att älska — del vet du väl? — Det gällde
derför, ser du, att gifva ett högsta, påtagligt kärleksprof, som
kunde väcka menskors hjertan till aterkärlek.

SIGNE.

Jag börjar nu ana, hvad du menar . . Men förtälj
vidare, vidare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcstolts/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free