- Project Runeberg -  Så vann han Stolts Jungfrun /
103

(1890) [MARC] [MARC] Author: Concordia Löfving
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 103 —

närmare och närmare Ii 11 hvarandras hjertan? . . . Aldrig tänkte
jag vi kunde komma närmare till hvarandra än i dag, då du slöt mig
i din famn deruppe viel källan. Och aldrig trodde jag, att någon
stund i detta lifvet skulle kunna bli ljufvare än den stunden
var . . . Men denna är dock den ljufligaste utaf alla — eller
tror du väl, att någon stund kan varda ljufvare än denna?

SIGRUNE.

Hur kunna vi väl veta det? ... Ej kunna vi på förhand
veta, hvad den kommande stunden bär i sitt sköte . . . Blott,
ett vet jag, att jag, liksom du, känner mig alltför lycklig, för
att önska att det skulle vara i minsta mån annorlunda än det
är! . . .

När rosen ännu är i sin knoppning, säga vi, att hon är
skön, och önska henne ju icke annorlunda; men när sedan nästa
morgon solen höljer knoppen med varma kyssar, då öppnar
rosen sina skära blad och sänder ut en fullhet af doft och
fägring, som förr låg blott och drömde som en ljuflig aning i
den slutna knoppen! ... Så har väl också mensklig kärlek sin
knoppnings- och sin blomningsstund . . . Men hade ej vår
kärleks fagra rosenstängel sin ena rot i evigheten, då skulle jag
nästan fruktat, att någonsin se blomningsstunden nalkas — vid
tanken på, att kärleken kanske med detsamma skulle blomma
ut, likt allt som lånar sin fägring blott af jordelifvet . . . Men
detta är för evigheten, inte sannt, min ljufva brud? . . . Känner
icke du, som jag, i denna stunden den underbara hemligheten
att älska hvarandra uti Gud ... att känna våra väsen mötas
i Hans famn, som älskar alla?

SIGNE.

Jo, jo, så är det!

SIGRUNE.

Men just derför, att vi så mötas i samma tro och kärlek,
i samma faders famn, derför skall ingenting kunna skilja våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:05:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcstolts/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free