Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 —
som höll räfst med sejdmän och trollqvinnor, dödade hennes
moder, och nu ville hon hämnas sin moders död på sonen . . .
Mot fadern hade hon en gång eggat hans egen broder . . .
KONUNGEN (dystert.)
Jag minnes det full väl!
HERIBERT JARL ,med sammanbitna tänder.)
Jag sökte henne, för att vinna hämnd på kungadottern;
men annorlunda vände leken sig, och till sist gällde det mitt
eget lif . . . Det ville trollqvinnan ej, det vet jag grannt . . .
och det visar, att hennes magt ej ändå är så stor, som hon
sjelf tror och bringar andra till att tro ... (i bittert raseri.) En
tröst, den har jag dock, att i Hels rike, der samlar lika sig till
lika, ondt söker ondt. hat söker hat; den, som är upphof till
onda dåd, får sin lott med den som utfört dem; så att när
jag dömes vid Urdarbrunnen att träda menedarnes väg till
Nifel-hel, då får en gång stolts jungfrun göra mig sällskap, bunden
vid mig för alltid af hatets magt; — ty rättvist döma de höge
gudar!
SIGNE (djupt upprörd.)
Heribert Jarl, det finnes en magt i verlden, som är
starkare än hatets och ondskans magt; och den magten skall draga
mig till Gimles salar, det vet jag!
HERIBERT JARL.
Hvilken är den magten?
SIGNE.
Det är kärleken — den äkta, himmelburna kärleken!
HERIBERT JARL.
Hur lärde du väl detta, du stolta, hårda qvinna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
