Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅSKELDAR. Målning af KARL NORDSTRÖM.
THIELS GALLERI. STOCKHOLM.
Reinhold Norstedt har på det mest intimt finkänsliga sätt målat denna
Sörmlandsnatur, bäcken, som glittrande rinner öfver trädrötterna, skuggad af
alarnas mörkgröna, blanka bladmassor, det stolta slottet Eriksberg framskymtande
bland lummiga trädgrupper, björkhagarna (s. 26), än vilda, än mera parkartade som
på den stora taflan i Dramatiska teatern i Stockholm. En mild, melankolisk
ton af frid och lycka, något af försynthet och drömmeri, som är en sida af
vårt svenska väsen, finnes i Norstedts oftast små, alltid på stämning rika tallor.
Det svenska landskapet är i allmänhet oplastiskt. Stora horisonter finner man
vid sjöar och älfvar, men höjderna äro, om Norrland undantages, föga
betydande. »Leende», »täckt», »inbjudande» bli, särskildt då det gäller Mälardalens
landskapsform, de ord, som komma först på tungan. En af dem, som bäst förstått
själfva den svenska själen i detta landskap, är Prins Eugen. Ett lyriskt drag,
en lust att se både den yttre och den inre tillvaron i ton är svensk, och häri
ligger nog äfven den psykologiska förklaringen till det begär att berusa sig,
som af ålder legat i folkkaraktären. Det högsta uttrycket för detta svenska
drag är Bellman, i hvars dikter rus och drömmeri, ystert lifsjubel och djup
melankoli förena sig. Detta begär att se landskapet »stå i ton» är väl också
förklaringen på de många taflor, som målas hos oss med ämne från natten,
helst sommarnatten, då en blek skymning öfverskyler alla brister och stämmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
